I en framtid där barn inte blir till
"Surveys show that the public suspects that synthetic (manmade) chemicals released into the environment, especially pesticides, have adverse effects on human health and cause disease, including cancer. In reality, few scientifically documented examples support this view, especially for effects on the general population.1 However, the observation that many synthetic chemicals have intrinsic hormonal activity—they are “endocrine disruptors”—has reopened this debate.1 Pressure groups have called for all synthetic environmental chemicals with the potential to cause harm to be phased out or banned, whereas the chemical industry argues that such action must be based on proof of harm. Vociferous cases have been made on both sides, each lacking definitive data. Yet it is clear that environmental and lifestyle factors are key determinants of human disease—accounting for perhaps 75% of most cancers.New understanding and emerging results are reshaping our thinking, as is the recognition that establishing cause and effect for environmental chemical exposures is a daunting task."
Läs hela artikeln här: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC344268/
Denna artikel menar alltså att kemikalier skapade av människor, särskilt bekämpningsmedel, innehåller hormonstörande ämnen och kan påverka människans hälsa negativt (som du kan läsa om i inlägget: "GMO-produkter medför hälsorisker"). Motståndare mot de syntetiska kemikalierna kräver att dessa fasas ut ur miljön och att de förbjuds, på grund av dess potentiella hälsorisker, medan kemikalieindustrin kräver bevisliga skador för att göra detta. Trots att det är en klar brist på forskning inom området, vet man med säkerhet att cancer hos människor till 75 % beror på miljö och livsstil.
När Monsanto genmanipulerar grödor så att de ska stå emot bekämpningsmedel, klarar de av flera besprutningar av t.ex. Monsantos egenproducerade RoundUp. Men bara för att grödorna överlever bekämpningsmedlet, betyder det inte att bekämpningsmedlet försvinner. Istället finns det kvar på plantornas yta och följer med in i våra kök. Bekämpningsmedlet på apelsinen, bananen eller vindruvorna försvinner inte automatiskt bara för att du sköljer dem under kranen ett par sekunder, och när du sedan äter, tuggar du även i dig bekämpningsmedel som enligt flertalet undersökningar kan orsaka cancer hos människor, och även reproduktiva störningar.
Tre elever på Värmdö Gymnasium har gjort en undersökning på hur mycket bekämpningsmedel vi får i oss beroende på om vi äter ekologiskt eller inte. Testett gick till på så vis att de under fyra dagar bara åt oekologiskt och sedan tog urinprover för att mäta andelen bekämpningsmedel, sedan gjorde de samma sak under fyra dagar med skillnaden att de åt ekologiskt. Skillnaden blev signifikant, när de åt ekologiskt uppvisade urinen markant mindre bekämpningsmedel än när de åt oekologiskt. Ingen vet vad effekterna kan bli med hormonstörande ämnen i kroppen, och särskilt när det gäller unga människor som är näst på tur att reproducera sig och föra människoarten framåt, är det högst tvivelaktigt att kemikalieindustrin leker med vår reproduktiva förmåga.
Du kan läsa artikeln om elevernas ekotest här: http://mobil.dn.se/sthlm/kissar-for-att-fa-ekofrukt-i-skolan/?brs=d
Andelen bekämpningsmedel i elevernas urin låg under Livsmedelsverkets gränsvärden, och anses därmed inte vara farliga. Men dessa "gränsvärden" är starkt ifrågasatta, Naturskyddsföreningen rapporterar om fem risker med gränsvärdena:
1) EU:s bedömning av gränsvärden handlar om en ”accepterad risk” för människor. Inte om farligt eller ofarligt. Tycker du att accepterad risk är OK?
2) Cocktaileffekten: I dag bedöms varje kemikalie för sig. Men det finns exempel på när två kemikalier kan samverka och bli 100 gånger starkare än var för sig. Den bedömningen görs inte i dag.
3) Kunskapen om långsiktiga risker är liten då forskningen inte hinner med.
4) För barn och foster finns det tecken på att mycket små ämnen vid fel tillfällen kan göra skada.
5) Självklart förstås att det är dåligt för miljön och riskerar odlarnas hälsa.
Enligt punkt fyra kan alltså vara så att det inte spelar någon roll hur mycket kemikalier man får i sig, utan att det handlar om när man får i sig kemikalierna. För hormonstörande kemikalier är gränsvärden inte relevanta, till exempel kan foster och barn som är känsligare än vuxna människor påverkas vid så extremt små nivåer, en enda molekyl av ett kemiskt bekämpingsmedel kan binda till ett barns bärarproteiner, vars syfte är att transportera hormoner till hjärnan. (Källa: http://www.naturskyddsforeningen.se/nyheter/risker-och-effekter-av-bekampningsmedel). Genom att tillåta dessa bekämpningsmedel, och genom att tillåta GMO:er vars syfte är att stå emot bekämpningsmedel- riskerar vi våra barns hormonella funktioner och vår egen hälsa.
Det finns mer än ett par risker med GMO:er och särskilt de som utvecklats för att stå emot bekämpningsmedel. Vågar vi äventyra vår fertilitet? Jag talar för mig själv när jag säger att svaret är nej, jag tänker inte äventyra min förmåga att få barn för att rädda de giganter till företag med dollartecken i ögonen. I dag står vi inför ett viktigt val, inte minst med tanke på det kommande EU-valet. Vi har chansen att påverka, och chansen att säga nej till livsmedel och bekämpningsmedel som kan få ödesdigra konsekvenser i framtiden. Om vi drar det till sin spets kan människans reproduktiva förmåga helt gå om intet om ett antal år. Ta ställning idag!
Fotnot: Den vetenskapliga artikeln är skriven av Richard M Sharpe, senior research scientist and D Stewart Irvine, clinical consultant som är anställda av ”The Medical Research council”, och båda har ansvar för varsitt forskarteam med fokus på den manliga reproduktionförmågan. De finansieras av ECETOC (European Consortium on the Ecotoxicology of Chemicals) och AstraZeneca. De redovisar även för ett konkurrerande intresse som består av att deras resekostnader för medicinska möten har sponsrats av medicinska företag.
Skribent: Minja
